Tänk att det ska va så svårt att stå upp för sig själv...Att stå upp för andra har som aldrig varit nå problem dock..konstigt

Livet leker väl inte direkt för tillfället...vilket är en jäkla dålig tajming då jag har en massa att göra inför resan på onsdag...vart ska jag få energin ifrån?
Det är nu mamma skulle ha sagt: släng av dig offerkoftan!
Känns bara som att livet inte alls är va jag trodde/vill(-e) att d skulle va vid (snart) 28 års ålder..
Sen att tro att man faktiskt skulle kunna få det inom kort, å sen inse att så blir d inte alls...ja, då her jag väl på mig offerkoftan isf, för jag mår skit!
Å när jag mår skit så slutar jag äta i princip (vilket verkligen inte behövs, snart är jag skin å ben bara, urk) och är en pain att vara med...blä! Känner bara att detta j*vla klättrande upp från skiten har jag gjort nog nu...orkar inte igen! men, har ju inte direkt nå val :P

Ääh, dags att bege sig till sängen! När jag sover slipper jag ju malandet i huvet iaf å ni slipper läsa ännu mer skit ;)

hejs.

då gjorde jag en djupdykning igen...fy f*n så jobbigt!
men mår bättre nu iaf! fick hjälp från lite oväntat håll, som jag är riktigt tacksam för! tur att nån orkar med mig, när jag inte ens orkar med mig själv :P

Så, nya tag nu!

peace.